Det har varit mycket nu. Min morbror gick bort för två veckor sedan och igår var det begravning.Han var alldeles för ung. Alltid jättejobbigt med begravning men igår var det riktigt tungt. Dels för att det var min morbror och att se mamma så ledsen är inte lätt och så är det så nära 2 års dagen för vår lilla flicka. Självklart bubblade allt upp extra mycket till ytan när man satt i kapellet. Hon ligger på minneslunden vid Norra Kapellet, och det är alltid extra tungt att komma dit. Samtidigt känner man en liten inre frid, märklig känsla. Imorgon ska vi gå och sätta ljus och blommor till henne. Alfred har varit med en gång tidigare men då var han så liten, vi får se hur det går imorgon. Annars går jag gärna dit själv, jag gråter så jag skakar varje gång men det känns så skönt på något sätt att vara där, det känns som man är närmre henne. Tänker på det ofta, och självklart mer vid den här tiden. Jag kan inte riktigt förstå att det är två år sedan jag födde henne och fick säga hejdå. Det var utan tvekan det svåraste jag någonsin gjort.
Imorgon tänder vi varsitt ljus och tänker på henne hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar